Links Course

Medvind, par-femma, med en svag sväng åt vänster. Du gör klokt i att hålla en aning till höger från tee. På så vis tar man bunkrarna till vänster ur spel och underlättar andraslaget. Och även om det bär uppför hela vägen, så når du kanske till och med den upphöjda greenen på två slag. Ägna en liten tanke åt att det är i verkligheten är längre till flaggan än du tror. Men lyckas man, är det en god grund för fortsatt framgång.

Här på trean, är det lite motvind så här lär du behöva såväl energi som hopp för att fortsätta ditt segertåg. Håll på bunkrarna till vänster om fairway i början av backen upp till green, eller varför inte vindkraftverken. Och du än en gång, ta en klubba extra på andraslaget. Det skadar aldrig.

Fyrans upphöjda tee ger en fin överblick. Långslående har vänstersidans bunker i spel. Håll höger, fairway sluttar åt vänster. Här möter du för första gången ett av arkitekten Kyle Phillips signum; bunkrarna framför green ligger betydligt närmare än vad du tror. Phillips leder in oss i en synvilla och inte sällan därför tar vi en för kort klubba. Vi invaggas i tron att vi har att göra med en greenbunker. Ett återkommande fenomen på flera hål.

Hole in one: Patrik Viktorsson.

Femman är bara hundra meter, varning för underskattning. Greenen är mycket bred och mycket grund. Bunkrarna framför är tydliga, slänten mot tjock ruff bakom green kan vara en obehaglig överraskning. Ett i alla stycken fint golfhål som kräver såväl ödmjukhet som mod och precision. Det här är raffinemang på hög nivå. Känsla, teknik och lite tur. Hundra meter, inte mycket, men…

Hole in one: Hans Levenius, Patrik Magnusson, Christina Olsson, Anders Davidsson, Denis Vidal, Bo Anders Nilsson, Erik Albäck, Kent Nilsson, Joel Frisk, Sven-Göran Blanck, Mats Karlsson, Johan Derving, Fredrik Olofsson, Mats Löfgren, Simon Nygren, Sonny Wahlqvist, Jonas Tufvesson, Neil Goodison, Marcus Tegstam, Andreas Andersson, Ulf Dahlin, Kristian Nilsson, Staffan Jönsson, Fredrik E Olebratt, Henrik Andersson, Mattias Grabbe, Roger Jansson, Rikard Livman, Jonas Svensson, Robin Svensson, Rune Petersson, Björn Möller, Erik Larsson, Jörgen Fors, Alexander Daftner, Niklas Jansson, Anders Rabbe, Klas Taberman, Lena Glawing, Henrik Lönnqvist, Thomas Råd, Roberto Bertolani.

Det sjätte hålet är ett relativt långt par-fyra-hål. Från tee är det lätt att bara se bunkrarna på vänstersidan och trots att man inte vill slå in mot ett blint område till höger bör man göra det. Så ge efter för ditt kontrollbehov. Håll höger! Semiruffen och fairway sluttar åt vänster och ditt utslag blir ofta helt perfekt trots att du inte ser nedslagsytan. Ett flackat andraslag når ofta in på green och till och med över. Det bär utför sista biten.

Du slår ut från en av banans högsta punkter. I fjärran skymtar Malmö och du har oftast vinden rak in i nosen, men å andra sidan står du högt och av den anledningen inte behöver ta en extra klubba för att få längd. Flaggplaceringen kan bli väldigt avgörande för ditt resultat. Greenen har en spektakulär dal i mitten som på samma gång känns både underlig, stimulerande och rolig. En kort flaggplacering gör utslaget till ett av de mest utmanande på Links Course.

Hone in one: Rickard Karlzén, Fredrik Edwall, Johan Arvidsson, Ulf Kjärkner, Stefan Strand, Carl Fredrik Leifland, Kåre Whalquist, Kristina Sjönvall, Kent Nilsson, Per Fridh, Helenor Mackay K, Tobias Lundgren, Thomas Lindqvist, Heléne Lindskog, Åke Nilsson, Marcus Ekberg, Albin Ljungberg, Lena Möller, Torbjörn Lewold, Hjalmar Sarup, Fredrik Petterström, Martin Börjesson, Henrik Schneider, Linus Jakobsson, Flemming Stoltze, Linus Jernberg, Allan Mörkeberg, Christer Rydback, Fredric Klarinder, Britt-Mari Roos, Jesper Björklund, Robert Larsson, Hans Morén, Hampus Fasth, Julianna Jarlsbo.

Banans andra par-fem. Riktiga hardhitters slår drive och kan gå över bäcken. En chansning som sällan belönas, spoon från tee, eller kanske trä-fem. Ju mer höger du håller från tee, desto kortare är avståndet till bäcken. Svårigheten på hål nummer åtta avgörs till stor del var flaggan står på green. Det är mycket svårare att nå flaggan om den står på platån till vänster, än nere till höger.

Hole in one: Johan Neikell, Heidi Hardenberger.

Ett av banans tre svåraste hål. En lång par-fyra där det är riskfyllt att slå driver från tee. Den branta backen i slutet av fairway ändar nämligen i en bäck som du inte kan se. Var försiktig och slå istället en spoon. Det betyder å andra sidan att man inte sällan har en ett slag på etthundrasextio meter kvar till en av de mest svårträffade greenerna. Står flaggan till höger på green; varför inte prova den något oortodoxa vägen till höger om bunkern på andraslaget.

Back-nine bjuder upp till strålande upplevelser som inleds med det tionde hålet. Stillsamt slingrar sig bäcken fram och gränsar till det artonde hålet på högersidan. För den som slår långt är fairway betydligt bredare än vad som upplevs från tee. En lång drive på högersidan öppnar upp och underlättar väsentligt för andraslaget. Greenen är djup och en aning upphöjd. Det skiljer flera klubbor beroende på var flaggan är placerad. Den kan vara svår att nå.

Bäcken är inte svår att nå på elvan, men det är inte lätt att slå över den heller. Det betyder antingen ett långt järn eller spoon från tee. Andraslaget är ett transportslag upp i den långa branta backen. Efter det ställs du inför hålets mest avgörande beslut och val av klubba för att kunna nå green. I regel ser du inte landningsytan och heller inte riktigt var flaggan står. Det vill säga om du inte varit förutseende nog att tidigare i ronden kasta en blick till höger från sjuans tee.

Från tolvans tee blickar du ut över ett sagolikt vackert golfhål. Självklart bäst att hålla driven på fairway, men misströsta inte om du hamnat till vänster om det andra bunkersystemet. Därifrån har du faktiskt en god bild av den korsande bäcken just framför green, kanske till och med bättre än från det klippta spelfältet. Och du måste flyga bollen längre än du tror. Annars är det bunker eller i värsta fall bäck som gäller.

Korthålet det trettonde, än en gång behöver du en klubba mer än vad du tänkt. Men du kan alltid rädda dig till höger om green och låta bollen rulla in ned mot flaggan. Banarkitekten Kyle Phillips erbjuder ofta en sida om green som är bättre att missa på. Om man nu ska missa här gör det till höger.

Hole in one: Mats Andersson Lohi, Claes Kinell, Monica Öberg, Hans Svedberg, Mikael Hjelte, Gustav Merin, Jose Sousa E Melo, Ulf Dahlin, Daniel Olsson, Juhani Kaukasalo, Filip Lindgren, Mårten O Jönsson, Henrik Vingren, Joakim Bengtsson, Elias Bertheussen, Herbert Plenk, Christer Frid, Mats Årman, Emma Blomkvist, Stefan Petersson, Björn Ravemark, Thomas Råd, Robert Hemmingsson, Gustav Persson, Marcus Wendel, Mikael Sorling, Anders Åberg, Per Beckman, Hans Säfwenberg, Fredric Munge, Anders Svensson, Lars-Gunnar Hermansson, Mattias Grabbe, Linus Wennberg, Sebastian Lindblom.

Fjortonde är svårt, för att inte säga det absolut svåraste hålet. En lång par-fyra med ett blint utslag, ganska kraftigt uppför och med en green som dessutom gömmer flaggan. Visserligen har du oftast vinden i ryggen, men det är sannerligen en klen tröst. Ägna inte för mycket tid åt allt det svåra, håll till höger när du slår upp mot green. Det är ingen skam att förlora ett eller annat slag här.

Hole in one: Carl-Johan Genberg, Jesper Lundgren, Ulf Ekström, Robert Andersson.

En förhållandevis kort par-femma, oftast in i vinden, men det spelar inte så stor roll. Här kan du, trots en vägg framför green, nå det finklippta på två slag. Om inte, spela fram och ha sjuttio meter kvar och placera din wedge där du vill. Putta en gång, vandra glatt vidare. Här förnimmer du klubbhusrestaurangens olika belöningar. Men ännu återstår tre hål.

Hole in one: Joakim Gustavsson (albatross)

De avslutande tre bjuder upp till en försåtlig trygghet. Det sextonde är kort, men greenen kan spela dig åtskilliga spratt. Den sluttar till höger betydligt mer än du någonsin tror. Det kan du i och för sig dra nytta av. Om du landar ditt inspel på vänstersidan…

Låt dig inte påverkas alltför mycket av bunkrarna kort till höger eller de till vänster om green. Inte heller de som ligger framför! Huga huga… Det klassiska rådet att hålla mitt på green är aldrig fel och gäller i synnerhet på detta storslagna korthål. Så vidare till avslutningen, ett riktigt vasst avslutningshål.

Hole in one: Maria Svensson, Anna Knutsson, Ingemar Granath, Michael Davidsson, Jesper Alfvenstierna, Henrik Grotte, Anki Hermansson, Ann-Charlott Olsson, Anders Svensson, Hans Levenius, Olinus Olsson, Gustav Hagemann v L, Erik Näsström, Filip Johansson, Tobias Lundgren, Robert Andersson, Alexandra Ahlkrona, Peter Dag, Christoffer Wahlgren, Håkan Rönngard, Patric Wester, Per Erlandsson, Albin Jansson, Per Bruun, Dan Markdalen, Henrik Bernfur, Algoth Mårtensson, Stefan Ernfridsson, Mats Karlsson, Per Bruun, Hans Sahlström.

Det är alltid en bra början att ha någonting att sikta på. Bara kyrka, där borta i fjärran är alldeles utmärkt att sikta på. Inte in i högruffen till vänster och inte för mycket höger ned i de djupa bunkrarna. Nej rakt mot kyrkspiran i Bara, med extra rull över krönet ned på den plattare delen av fairway. Väl uppe på sista green, en vacker skapelse med det magnifika klubbhuset nästan på armbågsavstånd, dyker den upp, den okuvliga längtan att komma ut igen. Det är så det fungerar på en riktigt bra golfbana.